Tyvärr var det inte Elliotts dag idag...

 
 
 
... det var kommentaren vi fick på första starten igår. Och det hade lika gärna kunnat vara kommentaren för andra starten också, men då fick vi "Charmig hund!" istället.
Och ja, han är en liten charmör min lille pojk. Men just nu lever han mer i sin egen lilla värld än i min värld känns det som.
Vet inte om det beror på hormoner, om det beror på att jag är stressad över skolan eller nått, om det är en kombination av det (troligtvis) eller om det är nått annat som jag inte kan komma på.
 
Frågade Nil om hon ville följa med och hålla mig sällskap och det ville hon! :) Kul att ha sällskap, annars hade det blivit väldigt lång och tråkig väntan.
Det var 23 respektive 20 startande i klasserna. Jag hade startnummer 13 respektive 15, dvs ganska mycket väntetid från banvandring tills att det var dags att starta.
Jag har inte riktigt fått kläm på vad som är rätt uppvärmning för Elliott. Om jag kör moment och belönar finns det risk att han blir trött. Och om jag leker och kampar är risken stor att han kommer börja leka och kampa med kopplet på banan, så jag testade lite olika igår, men blev ärligt talat inte mycket klokare. Inför andra starten körde jag någon slags blandning av moment och lek och glada tillrop. Lockade med kampleksaken och han fick vinna den utan större ansträngning ett par gånger och inför start kändes det bättre än inför första starten.
 
Inför första starten var jag nervös och fick en sån där äcklig nervössmak i munnen, men jag kunde ändå hantera det och trycka undan det. Men så fort jag klev över bandet in på banan så tappade jag bort Elliott och fick inte riktigt tillbaks honom.
Gräsplanen vi var på var inte en vanlig lydnadsplan, och gräset hade nog inte sett en gräsklippare på ett par veckor, högt gräs, som var nedtrampat efter alla som gått där. Grästuvor här och där. Det tog lite tid, men jag lyckades locka med mig Elliott och han utförde momenten någorlunda. Sen kom skylt nummer 9, en alldeles fantastiskt väldoftande grästuva och innan jag hunnit reagera så lyfter Elliott på benet och kissar!!! (What the fuck!! Han kissade ju precis innan vi startade!!!)
Irriterad och skamsen så gick jag rakt av banan. Att "uträtta naturbehov på banan" är förbjudet och man blir automatiskt diskvalificerad så det var inte så mycket annat att göra. Jag hade säkert fått gå klart banan och få bedömning ändå, men utan att det räknats, men med tanke på den obefintliga kontakten så kändes det inte som att det var nån idé.
 
Inför andra starten, som var efter lunch, hade jag både tagit en lunchpromenad och såg till att han kissade TVÅ gånger innan för att hoppas att det inte skulle hända igen.
Ställde mig vid start, blev inropad, hade Elliotts uppmärksamhet och gick in på banan. Det gick iallafall bättre nu, Elliott följde med och var lite mer på alerten, men näsan var i backen för det mesta. Suck.
Dessutom låg en bakomvarande oro att han skulle kissa igen, så när han började nosa för mycket så drog jag honom till mig med kopplet (eftersom glada tillrop och klapp i händerna inte räckte för att få honom till mig).
Vi kom i mål och jag kände mig någorlunda nöjd, om än lite lätt irriterad över att gräset ska lukta så himla gott.
Vid prisutdelningen hade vi fått 108 avdrag.
En hel del av avdragen var för att jag hade dragit i kopplet, jag hade räknat med det, men inte att det skulle bli så stora avdrag av det.
 
Så, lika glad för att jag lärt mig så mycket vid förra tävlingen, lika sur och less var jag efter denna tävlingen.
Känns så där lagom kul att vi ska starta dubbla starter i Forshaga om två veckor. Fördelen är ju att jag kommer ha noll förväntningar tills dess. Hur ska jag kunna lära honom att hålla fokus på mig och inte på gräset på två veckor? Det känns som att jag står handfallen och har ingen träningsmotivation heller. Tips??
 
Skjutsade hem Nil, åkte hem, satte mig i soffan, skrev en sur-status på Facebook, satte på tvn för bakgrundsljud och somnade i soffan och sov i tre timmar...
Välbehövligt, men jag var inte på mycket bättre humör efter "tuppluren".
 
Så här glada var vi innan start.
 
Foto: Nil
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0