Idag var den planerad. Min långtur på inlines. I 30-gradig värme, bra där.

Efter ungefär 100 meter insåg jag att jag nog inte skulle ta mig ända till Klarälvsbanan och tillbaka...
Bilar, folk, cyklar, hundar, pinnar, frostskador i trottaren och kottar!!
Dom var överallt!!!

Helt plötsligt slutade min ena skridsko svänga, och vips så åkte jag rakt in i ett staket och landade på rumpan.

Istället åkte jag några rundor på Våxnäs och tillbaks till Gruvlyckan och en liten bit på min 5-kilometerslöpsträcka.

Har iallafall kommit fram till följande under min dryga timma utomhus.
* Nedförsbackar, eller egentligen minsta lilla nedförslut, är djävulens påfund.
* Staket och lyktstoplar är livräddare.
* Gräsmattan är min bästa vän.
* Stavar kommer från samma familj som nedförsbackarna. Det enda dom är till för är att hindra mig att få tag i staketen.
* Svett i ögonen svider.

Nu ska det duschas, sen ska jag nog in till stan en liten sväng och titta på folk och kanske köpa glass någonstans.

Sen ikväll ska jag åka och titta på ett gäng killar som är betydligt bättre än mig på att åka inlines. Och dessutom hantera puck, klubba och motståndare samtidigt...
Hur dom fixar det begriper jag inte riktigt.


Men jag vill köra Klarälvsbanan!!
Jag får nog ta cykeln, med alla skydd och dret i cykelkorgen någon dag.