Igår var jag på spinning, precis som nästan vilken måndag som helst.
Men till skillnad från nästan vilken måndag som helst, så funkade ingenting som det skulle.
Började trampa, och uppvärmningen kändes helt ok.
Lite seg, men med tanke på hur trött jag varit hela dagen var jag inte förvånad.
Första etappen gick också bra, 9 minuters stående klättring. Inga problem.
Sen skulle vi köra intervaller. 30, 60, 90, 120, 120, 90, 60 och 30 sekunder.
På första 60-intervallen insåg jag att något var fel.
Mitt vänstra ben lydde inte vad min hjärna sa åt det.
Det kändes som att benet inte var kopplat ihop med kroppen längre.
Det var bara stumt och segt och tungt och ville inte alls trampa runt.
Försökte så gott jag kunde med högerbenet, men det hjälpte inte.
Och på andra 120-intervallen orkade inte hjärnan heller vara med.

Gårdagen är nog bland det hemskaste jag varit med om i mitt träningsliv.
Jag är inte skadad, ifall nån blir orolig.
Men känslan av att kroppen inte gör som man vill, att jag till slut blev så arg på mitt vänsterben så jag trodde jag skulle börja gråta. Den mentala styrkan jag brukar kunna bygga upp på spinningpasset var som bortblåst. Och stumheten i vänsterbenet gjorde att jag inte kunde hitta tillbaks igen.
Ett värdelöst spinningpass.
Må jag aldrig råka ut för ett sådant igen.

Igår kväll, när jag satt i badkaret och masserade låret och tyckte synd om mig kom jag fram till att det var på grund av träningsvärk från i söndags som benet inte lydde.

Ett grymt starkt BodyBalancepass på söndag gjorde mos av måndagens spinningpass.
Måste lägga om mina träningsdagar...
Imorgon ska jag sticka in och springa lite. Får se om låret vaknat tills dess.